Whitevector släpper ett webbverktyg som visar var det snackas mest om olika populära diskussionsämnen.

Det är inte bara vi människor som krigar. Varje gång det ska göra annonsmaterial eller något annat presentationsmaterial är det storbråk mellan typsnitten. Vem ska få bli företagets hustypsnitt, vem ska lyfta kampanjen?

Sedan länge har det varit fight mellan Arial & Helvetica och nu finns det en minifilm där de bråkar med varandra. Arial och Helvetica gillar inte varandra eftersom Arial stal Helveticas identitet och utvecklade något nytt. Nu är det dags för de båda gängen att göra upp. Vem vinner? Vilket typsnitt hejar ni på? Arial eller Helvetica?

Igår var det då äntligen dags. Det var dags för Sportdebatten som jag hjälpte till att arrangera på Malmö Arena.
Jan Wifstrand var intiativtagare och tillsamamns med mig, Dennis Axnér och Jan Dalqvist blev debatten om Malmös Sportframtid möjlig.

Ämnet var för mig som gamal elitidrottare högintressant: Sportmalmös tråkiga utveckling.

Malmö har gjort en fantastisk resa från 90 talet och frammåt, staden har omvandlats från en grå industristad med en stämpel som både kriminell och drogproblem till en framtidsmetropol. Arkitekturen har även förändrats där Sporten med S fått stora och fina arenor att utvecklas och frodas i. Grejen är bara att alla fördelar finns, men framgångsrika Malmöidrotter lyser med sina franvaro. Hur går detta ihop? Vad är det då som saknas? Det är lite som de rika ungarnas klagomål på att man inte vet vilket lidande det är att vara rik.

Har malmösporten förlorat sin själ? Och om det är så, hur i fasiken gick det till?

Självklart besvarades inte alla frågor under gårdagens debatt och få konkreta lösningar kom fram, men jag är övertygad om att det var en intresseväckare för många. Förhoppningsvis fick någon av de drygt 200 som var där en liten tankeställare om att något måste göras och det NU.

Vår förhoppning är att detta är en stafettpinne som vem som helst är villig att greppa. Vår önskan är att om vi kan få igång en diskussion och en debatt är vi närmre lösningen och målet än om vi bara blundar för problemen.

Och nu till dagens klyschan: Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

Glädjen att ge är grunden i Give Hope Movement och deras nya sätt att spirda Barncancerfondens budskap. Tanken är att låta bloggare sprida budskapet, vilket de verkar ha lyckats bra med. I skrivande stund har över 800 bloggar lägt till den badge som finns att hämta på deras sida som länkar vidare till kampanjsajten.

Bra och smart tycker jag. Många andra välgörenhetsorganisationer har valt att utgå från konsumtion där man via sin konsumtion kan visa att man bryr sig. Att utnyttja de digitala medierna känns helt rätt, klingar också bra med välgörenhet och digitalt eftersom spridningseffekten beror på männiksors välvilja istället för stora omkostnader.

Deras formspråk på webben är även riktigt snyggt. Jag fängslas helt enkelt!

Jag fick min badge när jag smygsnokade på Rodeo

Läste i tidningen i helgen att vi svenskar konsumerar ekologisk mat i större utsträckning för varje år. Både ICA och COOP har ökat sin försäljning av ekologisk mat med 50% sedan 2007. Argumenten bland oss svenskar är inte miljövänliga produkter, inte heller att vi värnar om djuren och vår omvärld. Den största anledningen är oss själva - vi bryr oss om vår egen kosthållning och vill inte äta mat med tvåhundrasjuttiofemtusentrettiotre olika bekämpningsmedel.

Utvecklingen tyder på att vi passerat det stadie när det är en trend. Vi konsumerar inte produkterna som en show-off för politiska hållning utan det har blivit en MEDVETENHET hos oss konsumenter. Vi inser vår egen vinning av att välja ekologiska produkter. Länge leve ekologiskt!

Just nu är jag ledsen. Jag är ledsen för att jag inte får som jag vill. Jag är ledsen att jag jobbar på en medioker reklambyrå. Önskar att jag jobbade för en stor, pampig och ståtlig koncern som Bestseller, L'Oreal, Birger et Mikkelsen, Prada, Dior. Ja i stort sett vad som helst. För jag vill också vara med.

Vad är det som plötsligt skapat detta missnöje hos mig?

Jo, i skrivande stund pågår den coolaste & häftigaste modemässan i Barcelona - Bread & Butter.

Jag tycker att det är fel att marknadsföringsbranschen & modeindustrin inte är mer sammankopplade än vad de är. Förstår ni inte att allt hänger samman? De trender vi ser i modebranschen är ett svar på både världsekonomin och den politik som pågår i världen. Vilket även påverkar oss i vår värld. Därför borde JAG, JAG, JAG få vara där och suga in all kunskap, trender, tendenser, nyheter, märkligheter, influenser som sker.

Eller hur är det intressant att vi nu ser mer ruffa material på kläderna när vi går in i en lågkonjuktur. Nu är det inte modernt att visa att man har sprillans nya kläder utan det ska se ut som om det är ett super fynd från mormors vind. Undrar om vi kommer se mer praktiskt mode nu? Lågklack istället för högklack. Rent logiskt borde det ju vara så.... Skogspromenader är mer vänliga mot plånboken än lyxmiddagar ute. Vad tror ni? Vad har ni sett för tendenser?

Ja ja, jag får väl nöja mig med att jag får åka på CPH vision som är i februari. Även om det inte är lika hett invaderas hela Köpenhamn av modeindustrin. Då jäklar ska jag suga in trender och visa att det visst då hänger samman!

Nu får jag nöja mig med bröd & smör på svenska.

- Var är du? - Vad gör du?

Så nog fanken är vi nyfikna vad våra nära och kära gör för stunden. Samma begär som gjorde att Big Brother nådde stora framgångar? Och i vanlig ordning kan vi skylla på att Internets utveckling gjort att avstånden krymt samtidigt som vi tenderar att träffa våra vänner mindre och mindre. För att hålla kontakten med sin omgivning blir lösningen att ta till de elktroniska medierna.

Twitter används inte bara av privatpersoner utan har blivit en stor kanal även för medieindustrin, där man kan följa stora inflytelserika personer i deras vardag. Intressant. Nu i dagarna har Svenska Dagbladet skaffat sig Twitter. Tanken är att man ska följa ledarredaktionen och få veta vad de gör. Smart tycker jag, känns som om det är ett steg som behövs för fler tidningar.

Själv är jag ingen twitteranvändare ännu utan har fastnat för deras svenska motsvarighet Jaiku. Följa mig i min meningslösa vardag kan man göra på http://kokkokabana.jaiku.com/

Fler som skriver om Twitter: Jonas Morian & Magnus Andersson

En vecka har det gått sedan det nya året började, en vecka finns också sparat på Google Insight for search. Jag blev oerhört nyfiken på vilka sökord som dominerat Google.se den senaste tiden. Resultatet ser ni nedan.

De intressanta ökningarna tycker jag är 3. Gaza, 6.BMI och 8. Arbetsförmedlingen Hur hänger detta samman egentligen? Vad beror det på?

De ökade sökningarna på Gaza hänger ju samman med oroligheterna i området och mediernas tyngre bevakning, så nu är det mysteriet löst.

Arbetsförmedlingen och AMS borde ju hänga samman med alla nyårslöften vid 12 slaget att man ska ta tag i sin karriär. Tror även att FK har ett finger med i spelet och gör allmänheten orolig. Det är ju aldrig kul att bli arbetslös, framförallt inte i "dessa tider".

BMI hänger troligen samman med all onyttig mat vi svenskar tryckt i oss under ledigheten, likaså nyårslöftena vid 12 slaget. Att räkna ut sitt BMI används säkerligen som en guide över "Hur lite är det bra om jag bantar?"

Flockdjur som man är har jag själv sökt både på Gaza och smhi

PR konsulten tillika bloggaren Jerry Silfwer har skapat  PR of Sweden, där man kan ta del av PR-konsulternas Spotifylista. Tanken är enkel - Vi som jobbar med PR ska fylla på listan med våra favoriter, så småningom ska det bli en fantastisk spellista. Vem vet, kanske blir det klassikern på varje fest?

Dock medför mitt medlemsskap endel komplex från min sida. Nu vill jag ju bidra med riktigt bra musik och inte visa att mycket av det jag lyssnar på faktiskt är komersiellt exploaterad musik. Jag lider ju fortfarande av min naiva föreställning att PR-folk ska vara intressanta individer med egna, spännande favoriter som INGEN annan känner till.

Listan hittils, inklusive mitt. Kan ni gissa mina bidrag?

Var hos frisören igår och klippte mig. Var ute efter en ny fräsch frisyr inför skolstarten. Det är inte bara viktigt att man inhandlar ny ryggsäck och nya pennor samt nytt sudd (med lukt), utan den obligatoriska höstpagen är ett faktum. När jag efter 1,5 timme gick därifrån såg jag riktigt moderiktig och snygg ut, vilket berodde på att frisören tvingat ut mitt bångstyriga krus med en ångande het plattång. Ingen större tanke på det trampade jag glatt hem.

 

Gick upp extra tidigt imorse för att med min ångvält tvinga min kalufs i en onaturlig posé. I härdigt och med nyvunnen kraft från mitt spikraka hår cyklade jag till jobbet och kände mig som en sprudlande trendkvinna á lá twiggy.

Självförtroendet höll stadigt i sig, tills jag kom in i hissen på jobbet. Det var inte moderiktigt och trendigt, det var inte en ny fräsch höstpage, inte heller spikrakt och glänsande. Den höga luftfuktigheten utomhus hade förvandlat min nya fräscha superstylade frilla till en lockig page, á lá 1994. Jag gick från att känna mig som twiggy, till att känna mig som en afghanhund.

Inne i en hektisk period. Kommer hem efter 12 timmar hemifrån och slänger mig på soffan med en cider i näven. Känns lite obehagligt och skabbigt att det enda som får ens stressade hjärna att gå ner något i varv är alkoholhaltig dryck som dessutom förvanskar ens verklihetsuppfattning. Dock slinker den ner ljuvligt i min strupe och glaset ger ifrån ett lugnande ljud när jag sätter ner det på bordet igen...

...ska sätta mig framför datorn och fortsätta på uppsatsen och låta den nytillförda kreativitetet (läs alkoholen) återställa ordningen så att jag o Kajsa får bli en del av VG-gänget igen...

Mina ögonlock har mest velat hänga ner. Inte ens en kanelbulle fick mig ur mitt töcken... Konstigt det där. När man känner att man bara kan stupa rätt ner och sova...

Någon som är lika trött som jag