I dag var Anders Mildner på jobb. Han körde en snabbvariant på en föreläsning om sociala medier. Självklart smälte jag direkt samtidigt som jag kände ett enormt sug om att lära mig mer. Jag vill veta allt, jag vill kunna allt och bli expert på det.

Han pratade om hur viktigt det är att man är äkta när man kommunicerar i dagens medievärld. Hierarkier och uppifrån konversation fungerar inte längre. Det genomskådas lika snabbt som strategin kommer igång.

Detta tycker jag kan vara svårt. Även om man vill vara äkta i de digitala medierna är det ju ändå en utvald bild man väljer att kommunicera. Och hur äkta är den. Hur representativ är just den bilden?

För att bli framgånsgrik bör man nog ta sig en titt på de dära strategierna. Hittade en bra sammanställning hos Good Old.

Nätverket Piraya är en samling av produktionsledare i reklam- och kommunikationsbranschen. I dag hade de sitt första seminarium som lyckligt nog handlade om marknadsföring via digitala medier. Ulrika från duktiga och framgångsrika Good Old delade med sig av tips och kunskaper på hur man ska tänka när man jobbar med digitala medier. Tips som var hur bra som helst! Ska bli spännande att följa deras blogg om digitala medier som ska upp idag.

Eftersom vi har dragit igång ett nytt sätt att jobba med Star for Life där de utnyttjar de digitala mediernas räckvidd för att synas var detta seminarium mitt i prick. Precis vad som behövdes för att komma vidare. Nu ska jag sätta mig ner och fundera vidare på strategier för att generera fler donationer till projektet. Donationer som gör att fler skolelever kan få gratis skolgång i södra Afrika.

Nu ska vi rocka!

SF media var på besök på jobbet idag. Eftersom man fick en biobiljett som tack var jag självklart framme. Gratis är gott eller hur?

Reklam via bio är inget jag jobbat mycket med. Oftast blir det den traditionella reklamen såsom TV och tidningar. Lite tråkigt eller hur? Framförallt när jag själv älskar reklamen som är på bio. Jag kommer gärna dit en stund i förväg för att glupskt suga i mig all reklam. Och rolig tycker jag också att den är, antagligen eftersom man byggt upp en förväntan innan att NU ska det bli kul. Och oavsett vad som visas så njuter man. Lite som att Kostar det så smakar det...

Tål att tänkas på i nästa kampanjer...

Visste ni att SF har 15 miljoner unika besökare om året? Och att besökarna till 75% tar åt sig budskapet efter 1 gång? Det är ganska bra Eller hur?

Härom kvällen satt jag och bläddrade förstrött i People Magazine. Fastnade för an annons som jag tyckte var så underlig men också härligt annorlunda. Statens arkiv hade en rosa rosig annons med texten" Kärlek - bevarad genom århundraden". Tydligen kan man går in via statens arkriv och snoka omkring i kärleksberättelser som finns samlade i polisrapporter. kärlekbrev och skilsmässohandlingar.

Här kan du läsa Kärleksbrev till rånaren 1894, En förälskad bankdirektör från 1940, Kärlek på flykt från 1941 och en massa andra spännande historier.

Jag tycker det är att oväntat och fantastistkt intiativ av Statens arkiv att göra reklam för sina arkiv. Historierna är spännande och eftersom de är riktiga historier känns de otroligt spännande....

Lite ruggigt också när man tänker på det. Det räcker inte bara att dagens levande ska kräka ur sig sin personligheter och liv på Facebook och Twitter. De stackarna som är döda sen hundratals år kommer inte undan. De ska också vältras och genomskådas i offentligehtens rum. Om de bara visste att jag några hundra år (från framtiden) senare skulle sitta framför en konstig magisk manick och tjuvläsa om deras liv.

För ett flertal år sedan var jag student. Då ville jag förstå mig på samhället och valde att läsa sociologi. Där ingick Marx - Kapitalet, vilket var skrämmande då jag plötsligt förstod vilken politisk inriktning kursen utgick från. Tyvärr kan jag medge att boken aldrig riktigt blev genomläst utan fick stå i bokhyllan som en statusmarkör tillsammans med Durkheim.

I morse när jag bläddrade upp sydsvenskan läste jag att försäljningen av Kapitalet ökat med 400 procent. Jag blev mäkta glad och kände mig glad för Marx skull. Krisen har gjort folk desperata och nu tror vi att Karl ska rädda oss från krisens hemskheter.

Är det inte komiskt, förut  var det ingen som var intresserad av att läsa hans teorier, men nu när det krisar så kan man lyssna till hans råd.

Lite för sent och i fel sammanhang...  hans teorier är ju enbart observationer av det samhälle som var då och därför ingen sanning av dagens kris.

Blev tipsad på PR Online om en fantastisk funktion där man kan hitta hur webbplatser såg ut så långt tillbaka som 1996. Sidan fungerar som ett gigantiskt bibliotek som samlar på sig ref ex för olika webbplatser där man själv kan följa utvecklingen.

Jag blev givetvis nyfiken och sökte upp flera intressanta webbplatser. Genom att kika på bland annat Google och Blocket kan man inte bara se vilka tråkiga webbplatser de haft utan också vilken resa de gjort med sitt varumärke. Något som kan vara svårt att uppmärksamma under tidens gång... Ungefär som att man i efterhand kan konstatera: NEJ det är inte snyggt med fönad lugg!

I Lördags var det dags att vara kulturell finsmakare igen. Sebastien Tellier uppträdde på KB och jag var självklart på plats. Lyssnade mycket på hans musik i somras och tyckte det var underbart när han kraschade Eurovision med sitt bidrag Divine. Mot otrolig förväntan var det då dags att se honom Live!

Solglasögonen var på plats. Han var duktig. Han var bisarr och på gränsen till äcklig. Men jag njöt av varje sekund. På något vis kommer Sebastien undan med sitt ibland snusiga beteende eftersom han trots allt är fransmans med härlig brytning.

Tellier som liknats vid Serge Gainsbourg, spelar i den finaste av franska ligor. Han platsar i ligan och är en seriös musiker ut i fingerspetsarna.

Dock blev jag lite uttråkad i slutet när han våldförde sig på mikrofonstativet....

Helsinborgs Dagblad var där och rapporterade. Klicka här för att komma till deras recension.

Nu är Blondinbella i blåsväder igen. På Dagens Media är de upprörda över att försöker få Ekolådan att sponsra henne med mat mot att hon nämner företaget i bloggen. Upprördheten handlar om att man inte ska få göra reklam i sin blogg. Detta förstår jag inte alls, vi människor omger ju oss dagligen av varumärken, musik och attityder som vi tycker stämmer överens med den bild av oss själva vi vill förmedla. Eftersom en blogg i många avseenden är ett ansikte utåt är det ju inte fel att att synliggöra de varor och tjänster som man själv tycker är bra. Även om man får betalt av det. Det är samma sak som att häva att idrottsstjärnor inte får ha på sig kläder från sin sponsor och säga att det är bra. Eller att Mat-Tina inte får förespråka CityGross produkter eftersom hon har avtal med Bergendahlsgruppen. Men det ser ni är det ingen som höjer på ögonbrynen åt.

Nej den här debatten om smygreklam i bloggar är löjlig och en debatt som pompösa vuxna kommer ägna sig åt en bra stund till. Tills dess fortsätter jag vara uttråkad av denna löjliga debatt!

Posten drogs in i dag, annledningen:

 "Att vi måste tänka på våra anställdas säkerhet i sitt dagliga arbete".

Vad är då orsaken. Jo min lilla söta katt som busar när posten kommer och sticker ut tassen när luckan öppnas. För att vi ska få vår post måste vi montera en skyddsutrustning. Och inte nog med det, vi måste även ringa efter en KONTROLLANT som ska kontrollera att skyddsutrustningen är monterad enligt Postens föreskrifter så att deras brevbärare inte blir skadat av vårt vilddjur!


Katten också....

Vad hände med Finanskrisen och lågkonjuktur? Vad hände med all panik över att man ska mista sin sysselsättning? Jag känner inte alls igen mig i denna beskrving. Jag har nämligen AS mycket att göra varje dag. Det bara väller in jobb. Jag hinner ingenting, inte ens gå på toa för då mister jag 3 effektiva minuter. Det leder ju självklart till en annan sorts kris än finanskrisen...

Nu ska jag försöka bli bättre, är annars rädd att jag blir en sådan person som bara jobbar och inte hänger med i vår föränderliga värld. Då tror jag att risken är stor att man blir pasé snabbt.

Jag har funderat på en sak. Ju mer teknik och digitala lösningar vi har, desto mer är tendensen att det som är trendigt och uppskattat är det som är gjort med enkla icke high-tech metoder. Det går ju egentligen emot utvecklingen. När vi har tekniken borde ju det som var det senaste vara uppskattat och trendigt? Är det möjligtvis en motreaktion till tekniken vi ser?

Tittar man på musikvideos blir man imponerad av de som är gjorda med enkla medel. Den jag tycker är lysande är Jenny Wilsons video till låten "Let my shoes do the walking". En musikvedeo som är ihopsatt av stillbilder. Vilket arbete detta måste ha varit. Tänk att alla bilder är fotografier som är ihopsatta till en film.