Var hos frisören igår och klippte mig. Var ute efter en ny fräsch frisyr inför skolstarten. Det är inte bara viktigt att man inhandlar ny ryggsäck och nya pennor samt nytt sudd (med lukt), utan den obligatoriska höstpagen är ett faktum. När jag efter 1,5 timme gick därifrån såg jag riktigt moderiktig och snygg ut, vilket berodde på att frisören tvingat ut mitt bångstyriga krus med en ångande het plattång. Ingen större tanke på det trampade jag glatt hem.

 

Gick upp extra tidigt imorse för att med min ångvält tvinga min kalufs i en onaturlig posé. I härdigt och med nyvunnen kraft från mitt spikraka hår cyklade jag till jobbet och kände mig som en sprudlande trendkvinna á lá twiggy.

Självförtroendet höll stadigt i sig, tills jag kom in i hissen på jobbet. Det var inte moderiktigt och trendigt, det var inte en ny fräsch höstpage, inte heller spikrakt och glänsande. Den höga luftfuktigheten utomhus hade förvandlat min nya fräscha superstylade frilla till en lockig page, á lá 1994. Jag gick från att känna mig som twiggy, till att känna mig som en afghanhund.