Recyling & Second Hand är viktiga ord i modeindustrin nu när i befinner oss i lågkonjuktur. Att konsumera dyra produkter kan svida i plånboken och kännas onödigt. Hur ska då lyxvarumärken få sina konsumenter att fortsätta konsumera lyxvarumärken och ändå få det att kännas bra?

Läste ett intressant reportage i Metro häromdagen. Det handlade om marknadsföring genom så kallad subliminal perception.

Konsumenterna har utvecklat en motståndskraft till traditionell marknadsföring. Lite problematiskt nu när vi lever i ett konsumtionssamhälle. Då får man hitta på nya knep för att få konsumenterna att shoppa. Eller nytt och nytt... Jag tror mig ha hört hur Coca-Cola använde sig av denna typ av reklam för ca 40 år sedan. När man satt och kollade på bio, fladdrade en sekvens med texten "Drink Coca-Cola" förbi. Bilden var så snabb att man inte han uppfatta det, men ögat hann registrera och skicka impulsen till hjärnan. Om detta fungerade vet jag ej men lite läskigt är det.

Subliminal Perception går ut på att använda ljud och/eller dofter som ska få konsumenterna att utföra handlingar som gynnar företgen (konsumera mera). Företaget Nose arbetar redan idag med många svenska butikskedjor där de tar fram speciella dofter för respektive butik. Eftersom doftsinnet är det starkaste sinnet och även det mest direkta till hjärnan kan vi inte värja oss från doft. När man väl fått kopplingen mellan en doft och en produkt eller ett varumärke varar förknippningen livet ut.

Ett test de provade med var att låta en högtalare spela upp kontantuttagsljud när någon passerade en banomat. Detta ökade uttagen med 15 %. Det är ganska mycket...

Malmö stad använder sig också av subliminal perception. Det är både ett fiffigt och trevligt vis. Nu när våren närmar sig har de satt upp högtalare med fågelkvitter vid torgen. Detta innebär att man hör fågelkvitter hela dagarna. Lite tråkig framtidssaga men ändå ett fantastiskt intiativ som skapar glädje och vårkänslor hos oss Malmöbor.

Reportage från Metro

Sverige är mjölkens land. Finns nog inte så många länder där mjölk konsumeras i så hög grad som i Sverige. I landet lagom är det även mellanmjölken som regerar, så klart. Lagom är bäst, lite sådär jantelagaktigt.

Vad händer då med oss konsumenter när Arla ställer allt på tok? Vad händer när förpackningen byter färg för någon dag och gör den SVART?

De nedsläckta paketen symboliserar Arlas Foods medverkan i Earh Hour, som är ett led i Världsnaturfondens, WWF, kampanj för klimatfrågan. Nedsläckt med en strömbrytare symbolisera förpackningen engagemanget om att släcka för miljön. Syftet är att få fler människor att släcka ljuset för att påminna våra politiker att ta modiga och bra beslut för miljön.
Jag gillar detta starkt! Kom igen Skånemejerier!

Härom kvällen satt jag och bläddrade förstrött i People Magazine. Fastnade för an annons som jag tyckte var så underlig men också härligt annorlunda. Statens arkiv hade en rosa rosig annons med texten" Kärlek - bevarad genom århundraden". Tydligen kan man går in via statens arkriv och snoka omkring i kärleksberättelser som finns samlade i polisrapporter. kärlekbrev och skilsmässohandlingar.

Här kan du läsa Kärleksbrev till rånaren 1894, En förälskad bankdirektör från 1940, Kärlek på flykt från 1941 och en massa andra spännande historier.

Jag tycker det är att oväntat och fantastistkt intiativ av Statens arkiv att göra reklam för sina arkiv. Historierna är spännande och eftersom de är riktiga historier känns de otroligt spännande....

Lite ruggigt också när man tänker på det. Det räcker inte bara att dagens levande ska kräka ur sig sin personligheter och liv på Facebook och Twitter. De stackarna som är döda sen hundratals år kommer inte undan. De ska också vältras och genomskådas i offentligehtens rum. Om de bara visste att jag några hundra år (från framtiden) senare skulle sitta framför en konstig magisk manick och tjuvläsa om deras liv.

Igår var det då äntligen dags. Det var dags för Sportdebatten som jag hjälpte till att arrangera på Malmö Arena.
Jan Wifstrand var intiativtagare och tillsamamns med mig, Dennis Axnér och Jan Dalqvist blev debatten om Malmös Sportframtid möjlig.

Ämnet var för mig som gamal elitidrottare högintressant: Sportmalmös tråkiga utveckling.

Malmö har gjort en fantastisk resa från 90 talet och frammåt, staden har omvandlats från en grå industristad med en stämpel som både kriminell och drogproblem till en framtidsmetropol. Arkitekturen har även förändrats där Sporten med S fått stora och fina arenor att utvecklas och frodas i. Grejen är bara att alla fördelar finns, men framgångsrika Malmöidrotter lyser med sina franvaro. Hur går detta ihop? Vad är det då som saknas? Det är lite som de rika ungarnas klagomål på att man inte vet vilket lidande det är att vara rik.

Har malmösporten förlorat sin själ? Och om det är så, hur i fasiken gick det till?

Självklart besvarades inte alla frågor under gårdagens debatt och få konkreta lösningar kom fram, men jag är övertygad om att det var en intresseväckare för många. Förhoppningsvis fick någon av de drygt 200 som var där en liten tankeställare om att något måste göras och det NU.

Vår förhoppning är att detta är en stafettpinne som vem som helst är villig att greppa. Vår önskan är att om vi kan få igång en diskussion och en debatt är vi närmre lösningen och målet än om vi bara blundar för problemen.

Och nu till dagens klyschan: Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

Socialkontoret har piffat upp sig. De har tagit ut sig på world wide webb och uppmuntrar till chat direkt via nätet.

Bra, för ofta kan de som har problem dra sig för att just ta kontakt och ringa. Nu kan man få hjäl på ett smidigt sätt. Gillar också att de har avdramtiserat hela grejen med socialkontor med att göra det som serieteckningsannons