Chris Anderson om den nya ekonomin. Mer av detta får jag imorgon!

Jag är 25 år, har arbetat i ett år och ser livet som en never ending story. Jag är inne i min nya fas där jag lämnat studentlivet bakom mig. Nu vill jag tjäna mycket pengar, köpa nya saker till lägenheten. Nu har jag faktiskt råd att smälla några hundralappar på en utekväll utan att det skadar min budget nämnvärt. Härligt!

Tydligen ska man inte tänka så när man är 25, man - ska börja tänka på sitt pensionssparande istället.

Just nu överöses jag av alla möjliga erbjudanden från banker om hur jag ska pensionsspara för att inte vara fattig som pensinär. Detta är så sjukt tråkigt, jag vill inte tänka på det nu - jag är ju 25! När jag pensionerar mig är jag 65 och det är ju inte förrn om 40 år. Och det är längre än vad jag hittils har levt...

Tydligen fungerar det inte så, utan jag måste börja bunkra upp NU. All information som når mig är både bankig och svår att begripa. Därför uppskattar jag enkel och tydlig kommunikation.

Några som begripit att vi unga vill ha begripliga erbjudanden är SEB. Just nu dubblar de första insättningen. Om jag sätter in en miljon sätter de också in en miljon. Om jag nu bara hade en miljon....

Gerillareklam är kul. Det visar att företaget har humor, vågar det där lilla extra och är inte rädda för att varumärket ska förknippas med märkliga saker. Detta är precis vad Veet gjort i sin senaste kampanj. Den 21 januari, alltså samma dag som Barack Obama tog över presidentskapet i USA publicerade de en annons med  budskapet "Goodbye Bush". Annonsen publicerades i The Daily Telegraph i Sydney, under rätt typ av artikel, vilket även visar att redaktionen har humor. Och vad finns det mer att säga än att den är lysande, störtrolig och mitt i prick?

Skaparna till annonsen är Euro RSCG, Australia

Vi lever i en konsumtionshysteri. Prylarna vi köper är viktiga markörer och signaler om vilka vi är, vem vi vill vara, vilken musik vi lyssnar på samt vilken politik vi sympatiserar med. Kort sagt, vi konsumerar en identitet där vi berättar en historia om oss själva till omgivningen. För många kan det ibland te sig knas hur vi lever när det finns så mycket problem på vår jord. Jag kan själv känna så ibland. Denna kombination av konsumtion och viljan att visa att man gör något vettigt av sin lyxtillvaro har Converse tagit fasta på. De har påbörjat ett samarbete med aidsorganisationen (RED) där man genom just konsumtion bidrar till forskningen mot AIDS.

På sajten kan man designa sina egna Converse för 60 dollar, varav 15% går oavkortat till AIDS-forskning.

Detta är lysande, genom konsumtion bidrar man med något gott OCH man får också en markör med sina nya skor att man är en medveten konsument. Jag kunde inte bärga mig utan var tvungen att leka skodesigner och prova göra några coola Chucks.

Sägnen är att om man pratar med sina växter, växer dem snabbare. Detta är något som Heinz tagit fasta på. De vill visa att de vet hur man ska ta hand om tomatplantor för att kunna göra den bästa ketchupen. För att bevisa detta har de skapat ett litet experiment och testar just om deras tomatplantor växer snabbare vid mänsklig interaktion. För att testa detta har de pllacerat två tomatplantor i plexiglas som ständigt filmas. Den ena har en högtalare kopplad till webben där man kan skriva meddelande till provväxten som sedan läses upp för tomatplantan. Du får själv höra vid din dator vad både du och andra säger till plantan. För varje dag mäter de hur mycket plantorna vuxit, vilket redovisas på webben.

Tomatplantan som man inte kan prata med

Ibland är det svårt att göra reklam. Framförallt när vi lever i en föränderlig värld där det som gäller ena dagen är ute nästa. För stora organisationer måste det också vara problematiskt eftersom i olika länder råder olika mikrotrender som man måste ta hänsyn till.

Jag har snokat omkring bland reklamfilmer från kända varumärken och dessa är exempel på när jag tycker att de spretat iväg för mycket från den förväntade profilen.

McDonalds

Läste i Metro om en utannonserad tjänst i Australien. Snacka om att jag blev sugen på att söka den. Man är anställd av Australia Queensland och tanken är att man under en sexmånadersperiod ska åka omkring i bland öarna som omger Hamilton Island. Det enda kravet är att man ska rapportera om sina äventyr på bloggar, fotodagböcker och videoinspelningar.

Lönen är inte helt fel, det är 140.000:- i månaden

Låter inte ens som ett riktigt jobb tycker jag, utan mer bara som ett kansigt och konstigt jobb. Ett som jag gärna haft....

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om Twitter och dess populäritetsvåg i Sverige. Anstormningen till Twitter har fortsatt att öka och nu inte bara bland privatpersoner, utan även bland företag.

Den största anledningen tros vara Barack Obamas mikroblogg på Twitter. Han använde mikrobloggen som marknadskanal för att komma närmre sina väljare.Nu i efterhand spås det att det var hans deltagande i de sociala medierna som gjorde att han var så framgångsrik i presidentvalet.

När någon lyckas vill fler göra det. Därför är det smart av de företag som hittils börjat synas på Twitter. Genom sina webbsatjer kan man då skapa ett flöde av kommunikation som gör att kunderna eller de som vill följa ens vardag hela tiden känner sig uppdaterade. Än så länge är det mycket nyhets- och mediabyrår som sysslar med Twitter. Förhoppningsvis blir det snart mer vanliga företag. Eller varför inte hjälporanisationer som twittrar nere på plats?

Friends är en organisation som jag tycker är väldigt bra. De har enkel kommunikation och Sara Dambers engagemang är rörande vilket även lyser igenom och gör att organisationen känns äkta. Deras nya reklamfilm är också riktigt bra. Tror inte någon kan se den utan att minnas hur det kändes att vara ung och osäker. När jag ser filmen färdas jag tillbaka till högstadietiden och minns de personer som alltid satt ensamma. Jag var ingen mobbare men inte heller den som sa ifrån. Det retar mig idag, att jag inte var mer modig.

Text till filmen

Du tror väl att min ensamhet är värst
men det är när ni väl ser mig som jag verkligen blir rädd

Förklara snälla så att jag förstår

Varför ni tystnar när jag kommer och skrattar när jag går

Säg varför det måste vara jag

Som har ryggen upp mot väggen, bara hud mot hårda ord

Den som får rivas, klösas, bitas för mitt liv mot alla andra

Det finns ingen belöning och jag kräver ingenting
men bara att aldrig nånsin tvingas hålla käften

Dagensmedia.se/dig är Dagens Medias nyhetsbrev där de specialiserat sig på digitala medier och den form av marknadsföring som sker på Internet. Än så länge är sidan ganska torftig, men förhoppningen är att det ska bli en bra sida för oss som vill ha allt samlat på ett ställe. I nuläget finns det tyvärr inte så många bra svenska sidor som skriver om just detta

Jag önskar Dagens Media lycka till med sin nya sida och hoppas att den blir flitigt använd.

Snart ska jag dra vidare på en intressant grej, ett experiment som heter Reklajm

Tanken är att reda ut alla frågetecken kring sociala medier och få oss vanliga döda att inse att det inte är alls svårt att använda detta som PR. Skönt tycker jag. Känns lite som om hur jag än försöker suga in allt som händer i cyberspace är det en skrämmande, främmande och stor värld att ta in.

Hur ska jag kunna lära mig detta när det är så föränderligt hela tiden? Eller så ska jag bara inse att jag aldrig får full koll.

Den viktigaste frågan för mig är dock; Hur ska jag använda dessa medier för att synliggöra kunder på ett nytt, effektivt och billigt vis. Funkar det, borde det väl vara för bra för att vara sant?

Tipset till dagens event fick jag via Leif Kajrups blogg där han skriver om sin övertygelse att vi i reklambranschen står inför en (r)evolution. Detta i och med den nya generation reklam-konsumenter - kunderna.

Snart är det dags för mig att bege mig till Scandvision och deras "helt i tiden träff". Ska vara ett möte för oss som vill hänga med i mediesvängen.

Har Volvo och Goole ngt gemensamt? är vad vi ska få svar på. Lite tråkig frågeställning tycker jag. Är trött på alla jämförelser företag mellan.

Debatten kommer ledas av Jan Wifstrand och han kommer styra debatten mellan Stina Honkamaa & Eva Kuylenstierna

Bloggar mera om vad som händer där och vilka intryck jag får!

Omdiskuterade och bråkstämplade Anna Bråkenhielm, chefredaktör på Passion for Business, har gjort en lista över andra bråka kvinnor.

Självklart väcks motreaktioner. Tidningen Resumé tycker att det är onödigt att använda ord som bråkig i samband med kvinnor. De tycker att man mer ska använda fina ord som inspiration istället.

Snälla! Det Bråkenhielm gör är ju bra. Hon driver med sin egen stämpel men tar även upp problematiken kring den syn samhället har på framgångsrika kvinnor.

Bråkiga kvinnor i arbetslivet är bra, för oss alla. Det är viktigt att alla ska kunna vara framgångsrika utan att ses som bråkstakar.

Dock tror jag att det krävs tuffare tag för att uppmärksamma problemet. Endast via en motreaktion kan vi få bukt med en snedvriden syn.

Sydis skriver att Discobelle nu tar steget längre och ger ut en skiva. Tanken är att de ska samla sina egna personliga favoriter från sin blogg och hylla dem via skivan.

Redan givna en plats är såklart Leo Nathorst-Böös och Tor Rauden Källstigen i duon Boeoes Kaelstigen samt britterna i Stockholm Syndrome.

Klicka på bilden för att besöka Discobelle

Discobelle har funnits i tre år och är en blogg som tillåter nedladdning av musik. Dock efter att aristerna gett sitt godkännande. Riktigt bra när härlig musik samlas på en sida så jag slipper leta upp den själv.

Succen för Discobelle var inte helt otippad, en av grundarna är nämligen Björn Jeffrey (ägeren av  Good Old) han har ju stenkoll på Internets utveckling och vad ny kommunikationen kräver. Läs blogg hans där han ger bra tips och analyser av den digitala världen.

Grabbarna bakom Discobelle